Det var ett tag sedan jag skrev, mycket beror det på att jag haft en väldigt väldigt låg period med energilöshet och trötthet. Jag har mest legat och tyckt synd om mig själv så fort jag fått chansen.
Om ett par dagar kommer mamma och pappa och jag hoppas att det vänder innan dess. Hinner med ett läkarsamtal innan jul, vilket just nu känns som en himla bra idé. Behöver få reda på varför jag är så himla nere och energilös.

Med andra ord har jag inte gjort så mycket värt att skriva sen jag skrev sist. Det är så det är att vara isolerad och trött men i dag, I dag börjar resten av mitt liv. Så nu ska jag försöka få något gjort.

Jag hade ett långt inlägg skrivet men jag ångrade mig i sista minuten, jag vet att jag lovat att vara helt ärlig och någorlunda öppen här i bloggen men vissa saker får jag nog hålla igen på.
Vissa saker ledde upp till att jag spenderade sena lördagskvällen i tårar och kände mig värdelös och ensam. Jag försöker alltid mitt bästa, jag sätter människor före mig själv ofta och jag vill absolut inget ont till någon (Inte helt sant, vissa förtjänar en high-five i ansiktet med en stol) men över lag tycker jag att jag är en ganska okej tjej. Ändå så gör jag folk besvikna.

Nä, nu ska jag göra mig i ordning för Ikea.

Jag har rätt okej med läsare nu men ni kommenterar väldigt lite. Jag får rätt mycket frågor ändå skickade till mig som jag försöker svara på allt eftersom jag skriver.
Mycket handlar om, om inte min familj skäms för att jag skriver så öppet om hur jag mår och hur jag har det, om min man tycker det är jobbigt att jag delar med mig av min sjukdom osv.
Men lite av min idé med bloggen var just det, att bryta tabun som finns kring psykisk ohälsa. Om någon skäms så är det kanske ÄNNU viktigare att jag skriver så att vi tillslut kan ha en öppen dialog.

God morgon.
Mös ner oss (ännu mer) i soffan när Stefan kom hem och såg ett par avsnitt av criminal minds. Hade en riktigt bra kväll. Lite skör än men det verkar som att jag är på väg uppåt.
Fick frågan häromdagen om vad min "officiella diagnos" var, svaret är ingen ännu. Min läkare har skrivit upp mig för utredning men väntetiden är över ett år och jag är väl någonstans mitt i högen just nu. Det ska bli så jäkla skönt när den väl kommer, det är precis som att man inte är riktigt sjuk förrän man officiellt hamnat i ett fack.

Hade en väldigt konstig kväll igår, tippade vid 19 och kraschade rätt hårt. Vet inte vad som hände egentligen. All livslust bara försvann. Jag vet att jag beskrivit det förut som att drunkna. Hjärtat slår, svårigheter att andas. 100 tankar som bara flyger runt utan att jag kan sortera dom. Och jag gråter och gråter.
Tog en vid-behovstablett och domnade bort till någon halvkass serie på tv och såg sedan fotbollen tillsammans med Stefan. Inte förrän den var över kände jag att jag åter fick någon sorts kontroll på mina känslor.
Försov mig till Boendestöd och nu ska jag göra mig ordning till terapi. Härliga onsdag.

Ännu en tung natt.  Börjar bli duktigt jobbigt nu. Varför kan jag bara inte få sova en hel natt utan ångest och mardrömmar? Det börjar bli riktigt tufft för både kropp och själ att aldrig få vara utvilad.  Jag går runt utmattad hela dagarna och orkar inte med någonting. I dag klev jag upp vid 4, då hade jag fått nog.

I dag kommer Boendestöd hit och tar en promenad med mig, jag skulle egentligen simmat men eftersom jag fortfarande är så förkyld hoppar vi över det i dag.  Är hellre frisk till konserten i morgon.

Lagom till kvällsfikat så kommer ångesten smygandes, eller den mer påtagliga ångesten alltså. Jag orkar inte sortera mina tankar eller trycka undan känslorna som nästan kväver mig.
Är det såhär jag ska ha det resten av mitt liv? Konstant kämpa med denna jävla ångest.
Hur onormal eller normal är jag? Hur många mer än jag går igenom detta varje dag. Hur många kämpar för att inte drunkna i sina rädslor.

Vilken hemsk natt jag haft. Det har snurrat i huvudet så ni förstår bara inte. Massa mörka tankar som jag förgäves försökt mota bort. Fick ta både insomningstablett och behovsmedicin innan jag lyckades slumra till. Hade dock en lång natt med mycket mardrömmar. Hur gör ni när ni har nätter med mycket ångest, oro, eller helt enkelt inte kan sova?

Ännu en dag med förkylning. Börjar dagen med te och honung och hoppas att halsontet släpper lite iallafall. Skulle haft boendestöd men ställde in för att kurera mig till helgen då jag faktiskt ska på konsert!

I går eftermiddag kom min svärfar och svägerska hit på en kopp kaffe och för att hjälpa oss med bilen, hur mysigt som helst. Som vanligt när vi ses. Linnea fick även skriva en önskelista till jul så vi har någon koll på vad vi borde köpa åt henne.


I dag blir däremot en hemmadag i mjukiskläder eftersom min förkylning bara blir värre.  Blir nog lite spel och så funderar jag på att måla klart stenarna till ljus-skålen som jag håller på med. Kanske lite virkning också för att slappna av inför kommande veckan. Jag håller ju på att öka min dagmedicin och det brukar ta rätt hårt på mig och mitt mående. Tur att det bara är tillfälligt.

Jag hade planerat allt så bra, jag skulle ha en så himla bra dag och orka med så lagom mycket. Men så orkade jag inte iväg för att simma och så rasar precis allt. Det är så förbannat frustrerande att inte klara av det dom flesta gör utan att ens reflektera över det. Jag kräks snart på att må så här.