En plats för mig
 
Har egentligen ingenting att skriva, Inskolning av ny boendestödjare i tisdags, terapi onsdags och nu är jag en slagen hjältinna. Legat från 20 i går kväll till 9 i morse och känner mig inte ens nästan utvilad. Jag hade utan problem kunnat stanna i sängen hela dagen om jag inte haft valpen att tänka på. Med andra ord, allt är som vanligt.

Finns funderingar på att jag ska byta medicin igen, känner mig inte speciellt peppad på det. Alla utsättnings problem man man få.. usch.



Leave a Reply.